En hoyamissbrukares bekännelser

Vem? | Sidinformation | Sidkarta

Jag tyckte det var hög tid att ändra om texten lite. Den förra fick ju trots allt hänga med i mer eller mindre oförändrad form i närmare 10 år. Det är förvisso svårt att skriva om historien, men det går ju att vinkla den annorlunda...

Min allra första Hoya fick jag redan som barn när jag tog skott från mammas stora Hoya carnosa. Hon hade två sorter, den ”vanliga” och en med vita bladkanter. Jag hade på den tiden ingen aning om vad de var för arter men jag tyckte att den senare var finast även om den blommade inte lika flitigt. Ingen av plantorna följde i sin helhet med mig ut ur hemmet men jag fick skott av dem.

Någon gång under början på 90-talet, jag tror att det var under hösten 1991, läste jag en artikel om hoyor i en veckotidning. Jag mindes förstås mammas enorma exemplar och förundrades över att det fanns så många fler sorter. Via annonser i veckopressen lyckades jag komma i kontakt med en hoyasamlare och köpte några skott; Hoya pubicalyx, Hoya macgillivrayi och Hoya vitellinoides - kanske någon mer men just nu minns jag inte alla detaljer. I denna veva fick jag också av någon anledning överta en av mammas carnosor då hon inte hade plats för den längre… kanske förelåg det viss övertalning från min sida också… Ytterligare ett par år senare fick även den variegerade sorten flytta hem till mig.

Med tiden så kom jag i kontakt med fler hoyafantaster och även om få hade så stora samlingar så blev det ett och annat byte. Det var dessvärre svårt att få tag i så många olika arter inom Sverige så det blev till att kontakta odlare utomlands för att få fatt i lite mer exklusiva arter vilka då kunde vara exempelvis Hoya ariadna eller Hoya graveolens, vilka inte anses speciellt eftertraktade idag.

Jag spenderade en stor del av min ungdom på resande fot och flyttade tämligen regelbundet vilket ju förstås var ganska besvärligt att genomföra med en ständigt växande samling växter. Någon gång under slutet av 90-talet fattade jag därför det totalt obegripliga beslutet att sluta samla på hoyor. Inte bara det, jag sålde av större delen av samlingen. Kvar i mitt hem fanns bara ett 30-tal av de största och finaste exemplaren. Det tog dock inte mer än ett par år innan jag insåg mitt misstag och operation återställning påbörjades. Jag har dock varit av den mer försiktiga sorten så jag har försökt att samlat på mig i lugn och stilla mak, beroende på vem och vad man jämför med förstås. Samlingen är nu uppe i omkring 220 olika sorter. Vissa är av samma art men med olika färgvariationer. Jag är framför allt svag för coriaceakomplexet och erythrostemmor.

Mammas stora carnosa flyttade hem till min ena syster för ett antal år sedan. Hon hade dock den dåliga smaken att ha ihjäl den. Tyvärr hann jag inte ta några skott från den så den är för alltid förlorad. Den variegerade har jag dock fortfarande kvar och den blommar troget från år till år om än med endast någon enstaka klase.